Menu

Svenska världsminnen

Inkomna förslag till nya nomineringar

Här presenteras samtliga inkomna förslag. I ett senare skede kommer kommittén att granska varje förslag och bedöma förutsättningarna att gå vidare i nomineringsprocessen.

Stora Kopparbergs Bergslags arkiv

På Arkivcentrum i Dalarna förvaras det skriftliga arvet från Sveriges äldsta kända bergverk, ett av världens äldsta bolag och tillika det mest betydelsefulla industriföretag som någonsin har funnits i Sverige: Falu koppargruva.

Gruvarkivet utgör kärnan i de bestånd som härrör från Stora Kopparbergs Bergslags stora organisation. Den äldsta delen av Bergslagets arkiv omfattar totalt 13,5 hyllkilometer och hör formellt till Riksarkivet, men förvaras hos och förvaltas av Arkivcentrum i Falun. Bestånden sträcker sig tillbaka till Magnus Erikssons privilegiebrev från 1347. Den äldsta bevarade urkunden som omnämner Falu gruva är dock daterad till år 1288. Den har kallats världens äldsta aktiebrev och förvaras i Riksarkivet.

Arkivet är fr.o.m. mitten av 1600-talet mycket välbevarat. Det används för olika ändamål, inte bara inom olika akademiska forskningsområden, utan även för t.ex. personhistoriska studier. Bergslagets arkiv är helt unikt i sitt slag och ger genom sin omfattning en levande inblick i gruvans utveckling under sjuhundra år. Ingenstans kan svensk gruvhantering studeras så ingående. I ett mycket brett källmaterial förmedlas en mångfacetterad och detaljerad bild av gruvdriften under seklernas gång.

Kopparframställningen hade en väsentlig betydelse för den svenska ekonomin, speciellt fram till det stora gruvraset år 1687, och bidrog till att bekosta stormaktstidens många krig. Falu gruva var rikets skattkammare, och tidvis utgjorde Falukopparen under 1600-talet två tredjedelar av världens totala kopparproduktion. Falun var under denna tid rikets andra största stad.

Faluns omistliga kulturvärden har redan uppmärksammats internationellt. År 2001 gavs gruvan, den välbevarade trästaden samt hela den omkringliggande bergsmansbygden status av världskulturarv. En naturlig följd vore därför att tillmäta arkivet en motsvarande rang, sett till det logiska samband som finns mellan gruvan och dess skriftliga arv. Arkivet intar en särställning i ett globalt ekonomi- och industrihistoriskt sammanhang. Som ett vittnesbörd om den tidigmoderna bergsnäringens framväxt speglar det ett viktigt skede i människans historia.


Stora Kopparbergs Bergslags arkiv: Detalj ur Ranies praktkarta.

Mandelgrenska samlingarna

Mandelgrenska samlingen i Folklivsarkivet vid Lunds universitet skapades av Nils Månsson Mandelgren (1813-1899). Han utbildades vid konsthögskolorna i Stockholm och Köpenhamn. På vidsträckta forskningsresor i Sverige under 1800-talets andra hälft dokumenterade han den svenska kulturens särart.

Samlingarna innehåller allmoge- och högreståndskulturen före industrialismen samt fornminnen och medeltida kyrkor med inventarier. Samlingen består av cirka 37 000 nummer av hans egna teckningar, akvareller, beskrivningar och anteckningar samt grafiska tryck, tidningsurklipp, fotografier och korrespondens från resorna i Sverige men även från Europa. Efter en studieresa i Europa inledde han sitt första fältarbete 1846. Mandelgren lade märke till att Sverige förändrades. Gamla normer, värderingar och folkkonst samt praktiska kunskaper och teknik ersattes med nytt. Mycket av det gamla och traditionella förstördes.

Samlingen donerades till Lunds universitet 1881 och överfördes till Folklivsarkivet 1969. Mandelgrenska samlingen är unik i viljan att dokumentera hela Sveriges kulturhistoria och genom sin innehållsmässiga bredd.



Grammofonarkivet

Grunden för Grammofonarkivet lades när Sverige började sända radio 1925. Radioprogrammen fylldes ut med musik och snart samlades skivorna på hög. En person anställdes 1928 för att ordna dessa skivor och resten är historia.

Grammofonarkivet har idag en av världens största skivsamlingar med både svenskt och internationellt innehåll. Det är troligen den tredje största institutionella skivsamlingen i världen efter Library of Congress i Washington och BBC:s arkiv i London. Nättjänster, som Spotify och Itunes, saknar stora delar av Grammofonarkivets musikaliska innehåll och då även viktig metadata.

Så gott som alla musikgenrer som spelats in i världen finns bevarade och är katalogiserade i arkivet från ett 30-tal olika typer av ljudbärare. Många av skivorna är unika och är kanske de enda exemplar i världen som finns kvar.

Katalogiseringen är också den världsunik och har vuxit fram under decennier. Den är så avancerad att arkivet idag är sökbart med en imponerande rikedom av detaljer.

Samlingens ljudkvalitet är enastående, eftersom man sparar ett exemplar av varje skiva i ett separat arkiv. Det är unikt ur ett internationellt perspektiv. Inte ens BBC har en sådan hantering, trots att deras arkiv är större.

Få skivarkiv har vårdats så väl och under så lång obruten tid som Grammofonarkivet, som är ett av världens mest förnämliga musikarkiv. Men Grammofonarkivet har drabbats av nedskärningar och är nu stängt för allmänheten och musikbranschen.



Grammofonarkivet

Ravensbrückarkivet – en unik dokumentation av nazitidens koncentrationsläger

Ravensbrückarkivet vid Universitetsbiblioteket i Lund är ett unikt källmaterial från koncentrationslägren i det naziockuperade Europa.

Vid krigsslutet 1945 anlände mer än 21 000 människor till Sydsverige genom de s.k. vita bussarna . Den polske lektorn vid Lunds universitet, Zygmunt Łakociński (d. 1987) tog tillsammans med historikern Sture Bolin initiativet till att bilda en arbetsgrupp som skulle dokumentera de f.d. lägerfångarnas upplevelser. Mellan oktober 1945 och november 1946 djupintervjuades drygt 500 överlevare från lägret Ravensbrück – ett koncentrationsläger för kvinnor och barn knappt 10 mil norr om Berlin – om sina upplevelser under krigstiden. Många av de som intervjuades hade sänts från läger till läger under krigsåren och intervjuerna beskriver därför också förhållandena i en rad andra koncentrationsläger, däribland Bergen-Belsen, Dachau, Majdanek, Sachsenhausen, Neuengamme och Auschwitz.

Intervjuerna ger en ytterst detaljrik inblick i det dagliga livet i lägren, inklusive hur fångarna användes som slavarbetare vid firman Siemens & Halskes fabriker, och om systematiska medicinska experiment. Intervjuerna utfördes enligt en strikt vetenskaplig metod eftersom avsikten var att använda dem i de följande rättsprocesserna, vilket innebär att de har stor tillförlitlighet. Vittnesmålen bekräftas även av det ytterst omfattande nazistiska dokumentmaterial som fördes av överlevare till Sverige och som också ingår i arkivet: officiella listor över alla som avrättats i lägret, listor över fångtransporter, kartor över lägren, namnlistor över de som bodde i barackerna, liksom journaler över medicinska experiment och namnlistor över alla som fördes med bussarna till Sverige, etc. I arkivet ingår även en stor mängd dagböcker, brev, teckningar, fotografier och andra personliga ägodelar som tillhört fångarna under deras tid i lägren.

Sammantaget utgör Ravensbrückarkivet ett av världens mest omfattande – och skrämmande – vittnesmål om krigsårens brott mot mänskligheten, helt unikt genom det faktum att intervjuerna utfördes efter vetenskapliga kriterier och direkt efter befrielsen, då överlevarnas upplevelser fortfarande var färska i minnet. För mer information, se Universitetsbibliotekets hemsida: http://ub.prodwebb.lu.se/roster-fran-ravensbruck

Dag Hammarskjöld (1905-1961)

Dag Hammarskjölds efterlämnade papper finns i Kungliga biblioteket; i sitt testamente från 1959 skrev Dag Hammarskjöld att hans arkivalier skulle överlämnas som gåva till KB.

Samlingen utgör sedan många år en nödvändig bas för forskning om Dag Hammarskjöld och om FN. Samlingen omfattar material som rör en viktig del av FN:s historia och har stor betydelse för förståelsen av den politiska utvecklingen. De vid tiden brännande frågorna om internationell rätt och politiska rättigheter samt andra grundläggande principer är lika aktuella idag som under kalla kriget. Samlingen speglar tydligt Dag Hammarskjölds syn på FN som ett dynamiskt instrument för förändring.

Dag Hammarskjölds samling är huvudsakligen kronologiskt ordnad, och den har behållit sin ursprungliga tudelning: tiden före respektive efter utnämningen till FN:s generalsekreterare. Den senare delen (tidigare kallad den officiella) bevarar Dag Hammarskjölds egen ämnesordning i olika dossiéer, återgivande de olika politiska frågorna och händelseförloppen. Här finner vi brev, tal, uttalanden, rapporter, pressklipp med mera. Den tidigare delen, kvantitativt liten i jämförelse med den senare, innehåller både privata papper och tjänstepapper från tiden före FN-uppdraget.

Handlingarna från FN-tiden, och även en del äldre papper, förvarades i Dag Hammarskjölds bostad och kontor i New York. Merparten av de äldre papperen och korrespondensen har varit omhändertagen av familjen i Sverige.

Samlingen omfattar ca 380 kapslar och kartonger på ca 45 hyllmeter. Merparten av handlingarna är på engelska språket.

Vid sidan av samlingen inkom till KB delar av Dag Hammarskjölds privata bibliotek. Hammarskjölds boksamling delades mellan KB och Backåkra. Böckerna i KB, ca 69 hyllmeter, utgör en egen katalogiserad samling och innehåller bl.a. en stor mängd engelsk skönlitteratur. Vid sidan av arkivet och boksamlingen finns ett omfattande audiovisuellt material. Inom ramen för EU-screen återfinns TV-program, i Filmarkivet filmer. I bildsamlingen finns fotografier. I KB finns all litteratur om och av Dag Hammarskjöld på svenska samt en omfattande samling suecana, dvs. litteratur om och av Dag Hammarskjöld på andra språk.


Samiska jojksamlingar av Karl Tirén

Karl Tirén (1869–1955) var den utan jämförelse viktigaste insamlaren av samisk jojk i Sverige under det tidiga 1900-talet. Hans omfattande dokumentationer under 1910-talet – över 500 uppteckningar i notskrift och närmare 300 inspelade fonografrullar i vax – ger en bild av den samiska musikkulturen i Sverige som saknas i andra samtida källor. Karl Tiréns uppteckningar och inspelningar var inte enbart uppmärksammade i sin samtid, utan de har kommit att spela en stor roll för senare forskning om samisk kultur likväl som de fungerat som viktiga inspirationskällor för dagens jojkare.

  Karl Tirén var till yrket järnvägstjänsteman, stationerad bland annat i Boden och Bergvik, men därutöver en betydelsefull kulturpersonlighet i sin samtid. Han ägnade sig bland annat åt musicerande, fiolbyggande och målning på hög nivå. Tirén inledde sin verksamhet som folkmusikinsamlare i Jämtland under 1890-talet och var därefter engagerad i den framväxande spelmansrörelsen under 1900-talets första decennier.

  Den första kontakten med samisk jojkning fick Karl Tirén 1909 och detta insamlingsarbete fortsatte fram till 1919. Från och med 1910 fick Tirén stöd från den statligt understödda Folkmusikkommissionen för sitt uppteckningsarbete, medan Etnografiska museet i Stockholm utrustade honom med en fonograf för att göra ljudinspelningar 1913–1915. De följande decennierna bearbetade Tirén sitt material, huvudsakligen uppteckningarna, och 1942 publicerades hans uppteckningar och analyser av jojkning som Die lappische Volksmusik, i Nordiska museets påkostade Acta Lapponica-serie.

  I Karl Tiréns samtid betraktade de flesta musikforskare jojkningen – i den mån den alls uppmärksammades – som en ytterst ”primitiv” musikform, här i betydelsen okomplicerad. Tiréns nära kontakter med jojkare och jojkning gjorde honom uppmärksam på att jojkningen hade en egen och fascinerande estetik. Därutöver insåg Tirén, långt före andra forskare, att den samiska musikkulturen inte var enhetlig och oföränderlig utan att olika historiska stilskikt fanns i materialet och att musikaliska influenser från omgivande folkgrupper hade inkorporerats i jojkningen.

  Den mest lättillgängliga delen av Karl Tiréns jojksamlingar har varit melodiuppteckningarna i Die lappische Volksmusik, och det är nog dessa som hittills använts mest i forskning och som inspiration för dagens jojkare.

  För ett mer ingående och källkritiskt studium av jojkningen håller dock inte Karl Tiréns uppteckningar måttet utifrån dagens standard. Där är fonografinspelningarna ett mer värdefullt material. Dessa inspelningar finns överförda vid två tillfällen till rullband, vilka senare har digitaliserats. Ett mindre urval av Tiréns jojkinspelningar gavs ut på cd 2003, Samiska röster (Svea fonogram), men en elektronisk publicering av hela fonografrullesamlingen på Svenskt visarkivs webbplats inleddes i samband med 100-årsjubileet 2013. Denna publicering kommer att avslutas under 2015.



Johan Helmich Roman-samlingen

Musik- och teaterbiblioteket/Statens musikverk och Kungl. Musikaliska akademien

Det är inte för inte som Johan Helmich Roman (1694–1758) har kallats "den svenska musikens fader". Romans kompositioner har sedan 1800-talet rönt allt större intresse utomlands och han är i dag en av Sveriges mest spelade tonsättare – alla kategorier.

Den unika samlingen av hans musikalier, som skänktes till Kungl. Musikaliska akademien under dess tidigaste år på 1770-talet, vittnar om Romans särställning och betydelse inte bara för det svenska musiklivet, utan även för svensk musik i världen. Samlingen omfattar nästan hela Romans kända produktion och ligger till grund för såväl litteratur om hans musik som förteckningar över hans instrumental- och vokalmusik.

Roman var en aktad violinist och tonsättare i hela Europa och han gjorde en pionjärinsats vad gäller att sprida svensk musik i utlandet. Samlingen visar också att han på sina många resor samlade han på sig en utländsk repertoar som via hans efterträdare fick vidare spridning i Sverige, bland annat den sonatformsbaserade symfonin som låg till grund för det sena 1700- och 1800-talets blomstrande symfonitradition.

I egenskap av hovkapellmästare arrangerade Roman på 1730-talet de första offentliga konserterna i Sverige. För första gången kunde allmänheten få höra musik som dessförinnan varit reserverad för adeln, hoven och kyrkan. Detta var inte bara en nyhet i Sverige utan även i Europa som helhet vid denna tid.

Roman var även en pionjär vad gällde användandet av det svenska språket. Han förde en ihärdig argumentation för att svenska kan och bör användas i avancerad och högt syftande musik, något som betvivlades starkt av hans företrädare och även av många samtida musik- och språkkännare. Romansamlingen ger en unik inblick i hur Roman gick tillväga för att på musikalisk väg, ibland redan på skisstadiet, uppnå vad som sedan blev "standardspråk" på litterära och samhällsmässiga plan.

Samlingen förvaltas och hålls tillgänglig av Musik- och teaterbiblioteket, som är en del av Musikverket. Den ordnades i nuvarande form 1929 och finns sedan 2006 att tillgå för hela världen i digital form via webben. För att ytterligare tillgängliggöra och levandegöra materialet bygger Kungl. Musikaliska akademien, inom ramen för projektet Levande Musikarv, en databas med uppgifter om Roman på både svenska och engelska. Dessutom planerar akademien att ge ut källkritiska respektive emenderade notutgåvor av de främsta verken. Detta talar för att Romans verk kan komma att spelas i än högre utsträckning i framtiden och att hans redan stora betydelse kan komma att bli ännu större.


Första sidan till Ouvertyren ur Festa Musicale. Foto: Torbjörn Ivarsson


Musicerande personer (detalj).
Dessa väggmålningar från sent 1740-tal återfinns i ett åttkantigt lusthus på godset Fogelvik i norra Småland. Lusthuset är byggt av den musikintresserade greven och riksrådet Adam Horn (1717-78) i vars umgänge Johan Helmich Roman förekom.

Skaramissalet

På Stifts- och landsbiblioteket i Skara finns en av Sveriges allra äldsta bevarade böcker, det så kallade Skaramissalet/Skara mässbok. Boken anses ha tillkommit ca 1150-1170. Skaramissalet är unikt p.g.a. sin ålder, och kallas ofta för "Sveriges äldsta bok", eftersom ingen annan bok med denna ålder bevarats i ett bokliknande skick.

Skaramissalet är en handskrift på latin i folioformat, inbunden i två delar. Av ursprungliga ca 300 pergamentblad återstår idag 44 st, dvs 88 sidor. Den ena delen är mycket vackert illuminerad. Särskilt intressanta är de målade begynnelsebokstäverna och två helsidesbilder, som visar korsfästelsen samt Gud som välsignar världen.

Ursprungligen har mässboken varit inbunden i en enda volym. Under 1200- eller 1300-talet delades den, och bands då in i träpärmar klädda med skinn. Träpärmarna är med dendrokronologisk metod, dvs årsringsdatering, daterade till 1200-talets andra hälft och kommer från träd som växt i Skaratrakten. Hur länge missalet funnits i Skara är oklart. Missalet nämns första gången 1748 i en handskriven katalog (Sven Wilskman) över bibliotekets böcker.

Av stort intresse för forskningen Skaramissalet är en unik handskrift, uppmärksammad av såväl den svensk som internationell musikhistorisk, konstvetenskaplig och kyrkohistorisk forskning. Den ingick 1992-1993 i Europarådets utställning i Paris och Köpenhamn om vikingar och korsfarare i Norden och Europa. Båda volymerna är permanent utställda, den ena på Stifts- och landsbiblioteket i Skara och den andra på Västergötlands museum i Skara.

Den konstvetenskapliga forskningen har främst gällt missalets samband med det västeuropeiska bokmåleriet under 1000- och 1100-talen. Den kyrkohistoriska forskningen har studerat liturgin med texter, böner och musik och funnit att missalet innehåller den mässordning som gällde för Skara domkyrka – och därmed alla kyrkor i Skara stift – från 1150 till reformationen på 1500-talet. Skara domkyrka invigdes till Domkyrka år 1150, och det är inte otänkbart att Skaramissalet anskaffades just för att användas vid invigningen! Skara stift, som är Sveriges äldsta stift, firade sitt 1000-årsjubileum i Skara år 2014.

Det är fortfarande oklart var missalet är skrivet. Forskare anger England (Winchester), Frankrike (Normandie) och Norge som tänkbara länder. En av orsakerna till att Norge nämns är att det i missalet förekommande engelska helgonet Swithun även har en koppling till Stavanger i Norge. Ett nytt rön är att det inte är en, utan två skrivare som med närmast identisk handstil präntat texterna i missalet.

Handskriften gavs ut i en faksimilutgåva 2006.


Per omnia secula seculorum – I evigheters evighet


Majestas Domini – Kristus allhärskaren