Menu

Svenska världsminnen

Vad är ett världsminne?

FN-organet Unesco har som mål att bidra till fred genom att främja samarbete mellan medlemsländerna inom utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation. Unesco är en mellanstatlig organisation, som styrs av medlemmarna. Beslut om program och budget fattas av medlemsstaterna av generalkonferensen, som är Unescos högsta beslutande organ, där samtliga 195 medlemsländer möts vartannat år.

En av Unescos uppgifter är att vara ett forum där medlemsstaterna kan diskutera gemensamma problem och fatta beslut om program, som länderna genomför och finansierar.

Många känner nog till Unescos världsarvskonvention, som som stödjer ländernas bevarande av byggnader och natur. En konvention innebär en mycket strikt legal ram. Ett medlemsland som ratificerar världsarvskonventionen och nominerar till världsarvslistan förutsätts t ex skydda objekten med egen lagstiftning och finansiera bevarandet. Skyddet av det immateriella kulturarvet (sånger, danser, riter, berättelser etc.) styrs också av en konvention.

Världsminnen är värdefulla objekt inom vårt skriftliga kulturarv. Det kan vara dokument på papper, sten eller trä, som film eller i digitala format. Här styrs arbetet av ett program, som inte är lagligt bindande, av en grupp experter på området. Unescos världsminnesprogram (Memory of the World) bildar en ram för ett samarbete som syftar till ökad forskning, bättre bevarande och ökad tillgänglighet. Det utgår inget finansiellt stöd från Unesco, varken för nomineringsprocessen eller för bevarandet inom världsminnesprogrammet.


Ett världsarv: Pyramiderna i Giza

Unescos världsminnesprogram

Unescos världsminnesprogram/Memory of the World startade år 1992 med målet att hitta arbetsmetoder för att säkra det skriftliga kulturarvet, inte minst mot bakgrund av tidens storpolitiska utveckling. Riktlinjer för verksamheten utarbetades i samarbete med bibliotekens och arkivens världsorganisationer IFLA (International Federation of Library Federations and Institutions) och ICA (International Council on Archives). En rådgivande kommitté tillsattes 1993 för att granska nomineringarna. Efter hand bildades i många länder nationella kommittéer med uppgift att svara för verksamheten på nationell nivå och bland annat vara en kanal för nomineringar till Unescos internationella register över världsminnen. Även Sverige har bildat en sådan nationell kommitté, den svenska världsminneskommittén.

I de allmänna riktlinjer som fastställdes av Unesco år 2002 (MOW ’General Guidelines to safeguard Documentary Heritage’; CII-95/WS-11rev) definieras begreppet världsminnen/Memory of the World som det skriftliga kollektiva minnet hos jordens alla folk. I riktlinjerna för programmet betonas att mycket av detta kollektiva minne riskerar att försvinna på grund av historiens omvälvningar, praktiska och politiska hinder eller fysisk förstörelse. Riktlinjerna talar om risken för kollektiv minnesförlust och vad detta skulle innebära för vår gemensamma kunskap och vårt kulturarv.

Världsminnesprogrammet baseras inte på en konvention, vilket är fallet med Världsarven (byggnader och naturtyper) och det immateriella kulturarvet (sånger, danser, riter, berättelser etc.). Världsminnesprogrammet har därför ingen lagligt styrande funktion utan är ett program för utökat samarbete, ökad forskning samt bättre bevarande och ökad tillgänglighet.

Världsminnesprogrammet skall motverka de hot som det skriftliga kulturarvet är utsatt för, främst de som har internationell, regional eller nationell betydelse. Unesco för ett register över de internationella världsminnen som har antagits till programmet.

En grundläggande vision för programmet är att världens skriftliga kulturarv tillhör alla.


Den franska deklarationen om mänskliga rättigheter blev ett världsminne 2003

Världsminnesprogrammet har tre övergripande mål:

Att underlätta bevarandet av världens skriftliga kulturarv genom lämpliga metoder och modern teknik. Detta kan ske genom praktiskt bistånd, rådgivning, utbildning samt uppmuntran till organisationer och sponsorer att bidra till finansieringen.

Att medverka till att göra det skriftliga kulturarvet tillgängligt. Här ingår att sprida innehållet på olika medier och att med respekt för legala och ideella hinder göra handlingar och förteckningar tillgängliga bl.a. genom digitalisering.

Att i ett internationellt perspektiv öka uppmärksamheten på det skriftliga kulturarvets existens och betydelse. Regeringar, experter, allmänhet och näringsliv skall påminnas om behovet av resurser och åtgärder för att bevara det skriftliga kulturarvet.

Det material som har nominerats på föreskrivet sätt, accepterats av den internationella rådgivande kommittén hos Unesco och slutligen godkänts av Unescos generaldirektör förs upp på den officiella förteckningen ”Memory of the World Register”. http://www.unesco.org/new/en/communication-and-information/flagship-project-activities/memory-of-the-world/homepage/